- – - Bloggen om hockey ! – - -
Har hunnit smälta arenanyheterna nu.
Ser en liten problembild, även om jag, precis som alla andra är väldigt nöjd över att det i alla fall händer någonting på fronten. Det är ju akut.
Och just av den anledningen, att det är akut, så funderar jag på varför man inte bygger helt nytt !
Nu kommer renoveringarna att dra ut på tiden, vara färdigt inför säsongen 2010/2011. Om allt går som planerat. Vilket det sällan gör då man river i något gammalt och ska bygga om. Det finns många oväntade problem som kan dyka upp.
Dessutom är risken stor för fördyringar under resans gång.
Dessutom blir det sällan bra, kolla på den lilla renovering som gjordes av COOP, samt hur Skellefteås i och för sig hyfsat fina nya Arena ser ut. Den är fin, men det är inte mycket jämfört med till exempel Swedbank.
Ett nybygge skulle bli något i hästväg om man satsade 187 miljoner. Swedbank Arena kostade 195 miljoner, och alla vet ju vilken klass den håller. Tänk om man därtill hade fått lägga till de ca 70 miljoner man redan plöjt ner i COOP, då hade vi haft Sveriges finaste hockeytempel, alla kategorier.
Dessutom skulle ett nybygge kunna stå klart mycket tidigare, redan inför säsongen 2009/2010 vilket är en stor skillnad i dagens elitserie.
Nåja, nu är det som det är. Det kanske går att skynda på processen när det väl är klart att det blir ?
Det blir i alla fall ett hockeykomplex som byggs på kvarteret Delfinen, med 4 st hallar som sitter ihop.
Och om man tittar på Brynäs och Leksand så inser man ju också att det finns annat som betyder saker i hockey än själva Arenan, även om den är en långsiktig garanti för att man har resurser att hela tiden försöka vara i elitserien.
Rent politiskt låter det mer och mer som om förslaget kommer att klubbas igenom, vilket är en förutsättning.
Här kommer LuleFans just nu klart bästa hejaramsa:
Det finns en stad
Det finns ett lag
Som vi alltid kommer stå upp för
Vi älskar er
Vi krossar allt
Ja ni ska passa er
för vårat gäng
Å Luleå
Å Luleå
Å vi älskar Luleå
Å Luleå
Å Luleå
Å vi älskar Luleå
Jag älskar den. Och LuleFans
Här är länken till resten av LuleFans ramsor.
Härligt med dagen efter ibland
Vilken härlig revanch det var !
Läste just en skojig krönika av Anrell som på samma sätt som Tekaren själv ibland inleder med en rubrik som sen inte har mycket att göra med själva kontentan i artikeln. När man börjat skriva spinner tråden liksom iväg åt ett annat håll. Jag känner igen det
I alla fall tycker Anrell att domarnivån varit hög och bra, och att domarna måste tåla att de får lite stryk ändå. Jo, det ligger en del i det.
Hans Särkijärvi kommer i alla fall inte att ödsla mer energi på domarna. Ett klokt beslut. Det är ju inte mycket att göra åt i nuläget ändå, och det är ju inte han som ska lösa problemet. Då kan man fokusera på sitt eget lags insatser istället.
Däremot tror jag inte alls att Brynäs och Södertälje är klara för kvalserien. Om nu någon trodde det, med tanke på rubriken på detta inlägg.
Vad som helst kan hända. Luleå har tex 3 poäng upp till min förutspådda 5:e plats när serien är slut till våren, men också 4 poäng ner till sista platsen, och mardrömsmötena med Leksand, Malmö, Rögle mfl.
Än är kylskåpsdörren vidöppen, om vi säger så…
De två lag som överraskat mig positivt är Färjestad och Djurgården. Efter tränarbytet har Samuelsson-effekten hittills varit klockren i Karlstad. Starkt av Loob att fatta beslutet om att skicka Melin i så god tid, för att raset var på väg, det kände man på sig. Ska bli intressant att se om det håller i sig hela säsongen.
Säcken och hans Djurgården har också imponerat storligen, framförallt bortaspelet har ju varit helt osannolikt bra. Hög och jämn motivationsnivå i truppen hela tiden också. Respekt. Men vi får se om det håller i sig hela säsongen.
Besvikelser Brynäs och Modo. Hittills, ska jag väl tillägga.
Anrell förutspår tränares avgångar till höger och vänster…de som ligger i riskzonen är naturligtvis Bäckman i Frölunda om raset fortsätter. Allt sämre än fjärdeplats för dem är ett fiasko. Lückner i Modo ligger nog mest pyrt till känns det som, men någon månad till har han nog på sig. Strömberg, Arvedson, Rograrna, sitter säkert.
Brynäs nye unge tränare kommer ju inte att få sparken, om något händer där tar man in en mer erfaren igen. Varför inte Roger Melin ?
I de andra lagen är ju läget under kontroll.
Det mörka mörka november byttes ut mot ljuset i tunneln. Sju matcher utan vinst, inte en enda bortavinst på hela säsongen. Helt plötsligt händer det. Vi vann på bortaplan, och vi bröt förlustsviten. Nu känns det som om vi är med i matchen igen!
Tre matcher. Två mot Färjestad. Det verkade så bra, vändningen såg ut att vara på väg. Lördagens hemmamatch, som jag faktiskt inte såg, då jag var roadbitch på roadtrip under helgen. Jag önskar att jag var där. Alla pratar om Mikael Renbergs lycka, när han jublade så in i helvete när han satte 3-3 pucken med enbart 11 sekunder kvar av matchen. Jag jublade lika mycket när telefonen pep till och jag fick det glädjande beskedet. En poäng. Jag trodde verkligen att vi skulle vända nu, Svarta November skulle vara över.
Tisdagens returmatch mot Kaffepöjkarna från Karlstad, nu jävlar skulle tre poäng komma. Det var det enda jag önskade mig på min födelsedag, var tre pinnar. Tre viktiga sådana. Men det var för mycket att önska. Hoppet tändes verkligen när Anders Söderberg och Erik Andersson satte två puckar i första perioden. Det bjöds verkligen på ett högt tempo och riktigt fin hockey från de svartgulas sida. Men vad hjälper det, när det inte spelas så fint i tre hela perioder? Sen är alltid släkten värst, det var f.d. SAIK-liraren Richard Lintner som satte första pucken bakom Hadelöv i kassen. Slutresultatet 2-4 var inte helt rättvist, i alla fall inte om man ser över alla tre perioder. Men hockey – och livet – är inte rättvist, det vet vi alla.
Matcherna mot Södertälje är inte kända för att vara målrika. 1-1 i de två senaste mötena. Väntade mig verkligen inget skönlir eller kraftfull hockey i torsdagens match. Men jag fick se Mikael Renberg göra matchens enda mål. Ett mål, målsnålt som fan, men ett enda mål som betydde vinst. Årets första bortavinst. Sviten var bruten. Ett ljus i novembermörkret! Kan inte säga annat än vad Gert Fylking brukar säga: ÄNTLIGEN!! Och han jublade lika mycket den här gången.
***
Jag önskar verkligen att dom någon gång fick ordning på det numerära överläget. Spelet i powerplay är under all kritik. Jag inser själv, att jag blir glad om dom kommer in i zon. Överlycklig om dom kan etablera ett passningsspel. Så ska man inte behöva tänka. Självklart vet coach Perra Johnsson även om detta. Och jag tvivlar inte att han inte tränar powerplay mellan matcherna. Men det finns fortfarande otroligt mycket att önska.
***
Bengt-Åke Gustavsson överraskade i veckan, då han i sin preliminära 45-manna trupp till Channel One Cup, något förvånande, plockade ut Jimmie Ericsson och Pontus Petterström. Dansbandskungen Jimmie Ericsson har gjort en riktigt, riktigt bra säsong än så länge, dock har han kämpat med en lårkaka de senaste två veckorna. Sveriges tjurigaste lårkaka, troligtvis.
Annars har det varit en tid av många rykten. Petr Nedved till Skellefteå enligt dagstidningen VK, och coach Johnsson tillbaka till Färjestad. Rykten är rykten tills det finns på papper. Expressen spekulerar i att vi ska byta tränare – ännu en gång. Johnsson mot Melin. Det tål att ses, men än så länge är det bara spekulerande.
***
På tal om de tre pinnar jag önskade mig i födelsedagspresent… När jag dagen därpå kom till skolan fick jag en liten vedhög av små björkkvistar av mina klasskamrater. ”Du ville ju ha tre pinnar…?” Bara tacka och ta emot, tre pinnar som tre pinnar, eller hur?
***
Veckans Välförtjänta: Mikael Renberg. Lyckligare kille som gör mål, går nog inte hitta. Varje mål är ett OS-final avgörande. Älskade kommentaren till Canal+ i paus efter att han just gjort det mål som avgjorde matchen: ”Den gamle kan än!”
Veckans Värsta: Den får jag själv ta. Två försenade krönikör. Icke elitseriemässigt beteende.
Revanch !!!
Tro det eller ej, men matchen mellan Frölunda och Luleå slutade alltså 0-6.
Ett historiskt resultat, det är som sagt var nästan 7 år sedan Luleå senast vann under ordinarie matchtid i Göteborg. Ketchupeffekten höll sig dessutom framme när det väl var dags.
Vi vann alltså med 6-0 och ägde ett blekt Frölunda fullständigt i Scandinavium…i alla fall från period 2 och framåt, Frölunda pressade rejält i första efter att Luleå fått en serie utvisningar, men Luleå spelade ändå lugnt och säkert, rätt sida, och missade inte markeringarna.
Det som främst avgjorde var att Luleå var effektiva. 6 mål på 16 skott säger väl det mesta. Ändå hängde det verkligen fler baljor i luften…
Jag tror jag drömmer…väck mig inte…
Den här gången var i Frölunda lite tamt i avsluten, inte den där riktiga gnistan som det brukar vara. Man var naturligtvis lite tröttkörda efter de båda drabbningarna mot HV71, som också fick backlash idag, blev besegrade av Mora med uddamålet.
Luleå däremot, nu har man taggat till, inställningen är numera den som man som supporter förväntar sig av laget.
Som sagt, vill och vågar man bara så kan man. Det är mest det psykologiska orsaker som sätter hinder i vägen.
Förresten Bartecko, vad sa jag senast, man såg att det började rycka i benen på honom i Djurgårdsmatchen !!
Nu är han het igen. Grymt viktigt !!! Han verkar trivas i Scandinavium.
Det verkar också finnas lite kemi mellan honom och Tarvainen, även om Tarvainen inte lyfte sig särskilt i denna match ändå, nu när han är tillbaka från frysboxen…
Gusten Törnqvist höll sin andra nolla för säsongen.
Alla i Luleå spelade stabilt, utan att glänsa. Förutom Bartecko och Gusten eller Gurra som han kallas internt. Som var de två spelare som klev fram. Precis som de ska göra.
Luleå Hockey går naturligtvis stärkta ut ur detta. Och JA, Djurgårdsmatchen blev en vändning. Nu gäller det att hålla i så länge som möjligt.
Intressant att Sandström bara spelade 17 minuter ikväll. Man valde uppenbarligen att spara honom. Synd att Robin Olsson bara fick spela 16 sekunder. Hela sista perioden hade man väl kunnat avlasta de gamla backarna med honom?
Bra att Mora vann mot HV71, så att de skickar varningssignaler till LHF inför lördagens match.
Angående Rograrnas avslutande meddelande innan Frölundamatchen:
”Vi spelar i vita tröjor och siktar på tre poäng ikväll.”
Så, OK, jag släpper väl teorin om att de röda tröjorna är bäst. De vita verkar ju vara…öhh…bra också
PS. Mikael Renberg avgjorde borta för sitt Skellefteå, mot Södertälje. Vad hade Skellefteå gjort utan Jyri Marttinen ??? DS.
Tommi Miettinen stannar hemma från kvällens match för att övervaka barnafödande. Hoppas att inte Burström-defekten drabbar honom också de närmaste veckorna, det har vi inte råd med.
Kalle Kerman stannar också hemma, men av andra skäl.
Pavel Skrbek är tillbaka. Olsson 7:e back igen med andra ord. Nagander fortfarande skadad.
Jussi Tarvainen går från frysboxen rakt in i förstakedjan, tillsammans med Bartecko och Larose.
Spännande !
Ska frysboxtaktiken lyckas stimulera igång Tarvainen så till den milda grad att han kommer igång på allvar ?
Svaret får vi ikväll.
Domarna protesterar, Domarna har fått nog…tänker på låten med samma tema, men som handlar om älgarna…
I höst har vi sett fler raka avhyvlingar från spelare/ledare gentemot domarna än någon säsong tidigare, i alla fall som jag kommer ihåg. Attityden är hårdare, orden större, och ilskan ibland nästan okontrollerad.
Självklart är detta positivt för sporten. Att det finns känslor. Att varje match betyder något. Att alla är engagerade, och brinner för varje poäng, trots att vi är i mitten av en lång säsong, som vissa elaka tungor brukar kalla för serielunk.
Det har helt enkelt en koppling till att elitserien är hetare än på mycket, mycket länge.
Tyvärr blir domarna ett naturligt föremål för spelarna/ledarnas frustration när saker och ting inte går som man tänkt sig. Och så kommer det alltid att vara, det är en naturlig del i hockey.
Därför är vi i Sverige nu mogna för att ta steget fullt ut och ha en helt professionell domarkår. Och inte minst viktigt, en professionel organisation kring domarverksamheten.
Och med professionell menar jag dels att domarna inte ska behöva jobba med något annat, utan få redigt betalt. De ska dessutom coachas och tränas som ett lag, av en team-coach. Varje domare ska även ha en personlig coach. Såväl under säsong, som under barmarkstiden.
Team-coachen ska också ta ut ”laget”, det vill säga de domare som är bäst just nu, som dömer i elitserien. Sen har man de domare som inte riktigt platsar, de behöver inte nöta bänk, utan dömer topplagen i allsvenskan, och jobbar på det viset för att ta en plats i elitserien.
Under match ska de få betydligt bättre understöd än idag, tex av sin personlige coach.
Gärna genom en snäcka i örat så att de kan kommunicera med sin coach på läktaren under spelavbrott. Från läktaren ser man som bekant lite andra saker än om man befinner sig nere på isen. Tror det skulle kunna skapa en bättre balans i bedömningen.
Dessutom ska det finnas vettiga forum där man samlas för debriefing efter varje match och går igenom vad som var bra och inte bra. Med respektive lags ledare, lite mera genomtänkt än vad det är idag. Kanske till och med i respektive lags omklädningsrum, så alla spelare får veta hur domaren tänker/tänkte, och att man kan skapa en bättre, mer naturlig dialog mellan de båda parterna. Sen ska det nog beivras att man går ut och gnäller i media hursomhelst. Man kan ta det man vill säga internt, inom lyckta dörrar med domaren och dennes coach.
Detta skulle öka spelarnas och tränarnas förståelse för domarnas beslut.
Då tror jag dels att domaren personligen skulle kännas sig lika utsatt och utelämnad som de är idag, och det skulle höja kvaliteten på domarnivån som många idag uppenbarligen inte anser vara tillräckligt bra.
Och sist men inte minst. Det skulle bli mer attraktivt att bli domare än vad det är idag. På det viset får man större underlag för att hitta bra domare, och bara det skulle ju göra att problemet med bristande domarkvalitet skulle minska i framtiden !
Och det vill vi ju, för domarna är ju våra bästa vänner, eller hur ?
I alla fall Wikegårds…
I morgondagens bortamatch mot Frölunda kan man naturligtvis inte ha några som helst förväntningar.
Det är nästan sju år sedan man vann i Göteborg senast under ordinarie matchtid, och det finns ju rent objektivt ingenting som talar för något sådant i morgon heller. (Förresten, alla kommer väl ihåg suddensegern i slutet på förra säsongen, som sänkte Frölundas slutspelchanser, samtidigt som segern skickade Luleå till slutspel ? Eller hur Järvi ?
)
Men det känns ändå som om Frölunda har krigat hårt mot HV 71 i två matcher på raken. Och man vann så lätt mot Luleå senast att det MÅSTE vara svårt att riktigt tagga till inför torsdagskvällens möte.
Samtidigt som Luleå helt plötsligt faktiskt vaknade till häromkvällen och spelade med bra inställning i stort sett en hel match. Kan man göra det i morgon igen, och om Frölunda samtidigt agerar lite halvtamt, varför inte ?
Oavgjort kanske ?
Luleå har förhoppningsvis inställningen att man har allt att vinna, och ingenting att förlora.
Tipset blir i alla fall Frölunda – Luleå 3-3
Man framstår ju som en obotlig optimist…
Edit 20071129 kl 07:15 Skrbek ev tillbaka ikväll, annars oförändrat jfr Djurgårdsmatchen.
Läste just ett höjdarinlägg på Suzannes blogg.
Inleds med temat Samiska Djurgårdare
En liten godbit i bloggvärlden.
Läs mer här
Nu får Johan Harju chansen att visa upp sig i Tre kronor.
Bengt-Åke har sin vana trogen tagit ut en trupp med lite oväntade spelare, men den här gången kanske lite mer udda än vanligt.
Kul i alla fall att se tre spelare med Luleåanknytning i Tre Kronor:
Johan Fransson, Linköping. Ja, ni läste rätt. Den gamle indianaren. Uttagningen känns som ett långfinger rakt i ansiktet på Luleå Hockeys klubbledning som ratade honom. Ytterligare en egen produkt som runnit Luleå Hockey ur händerna.
Karl Fabricius, Frölunda. Kan inte släppa tanken på att man har så svårt att erbjuda de egna spelarna nog bra månadslön, när man kan bränna pengar till höger och vänster på utlänningar, tex Tarvainen. Vem hade vi hellre sett i Luleå Hockey, Fabricius eller Tarvainen ? Eller Kerman ? Eller Larose ? Eller Niinimäki ? Eller…osv. Om vi hade haft Fabbe i laget hade vi kanske fått tillbaka Nordqvist istället för att behöva plocka in Larose. Bara en sån sak.
Detsamma gäller de 50-60000 kr som fattades per månad för att få Per Ledin hem till Luleå…ja, jag orkar inte älta det mer, men det är för mycket prestige någonstans i systemet, och Luleå måste ändra attityden gentemot sina egna spelare. Det verkar vara en policy inom Luleå Hockey att man försöker trilskas i löneförhandlingarna med de egna talangfulla spelarna. Det är en farlig strategi.
Det är viktigt att man från ledningshåll försöker tänka bortom nästa bokslut ibland. Särskilt när man som nu har extremt många egna unga talangfulla spelare på väg ut i den stora vida världen.
Gör vad ni kan för att behålla dem så länge det går ! Och om det inte går, agera på ett sätt gentemot spelarna som gör att de, när de återvänder från andra sidan pölen väljer Luleå Hockey när de kommer tillbaka.
Mattias Öhlund, Tomas Holmström och Mikael Renberg har ju en helt annan attityd gentemot Luleå Hockey än vad varenda NHL-Modoit har gentemot Modo. Där kommer man hem och avslutar sin karriär med spel för sin moderklubb, och vill inte ens ha så mycket betalt som man skulle kunna få. Exempelvis tänker jag på Niklas Sundström.
Den relationen har inte Luleå Hockey med sina spelare, och det måste man börja jobba på !
Oj, nu blev det lite ”off-topic” här.
Till sist Johan Harju.
Ska bli verkligen kul att se vad han kan åstadkomma på nationell nivå. Tyvärr är han ju lite ur slag just nu. Kanske kan denna uttagning väcka självförtroendet igen ?
Daniel Larsson och Jonte Hedström är också uttagna. Det var dock ingen överraskning.
Blir en kul turnering att se, när det är så många nya spelare. Kanske gör någon en Linus Videll igen ? Det hoppas vi på !
De två nya tränarna i Luleå Hockey har anammat den förre tränaren Slavomir Leners taktik att coacha laget aktivt. I den filosofin ingår att ta jobbiga beslut om att bänka spelare som inte presterar, till förmån för sådana som vill mer just för tillfället.
Så till den milda grad att fenomenet börjar bli känt i hela landet. Inte i samma omfattning som alla frysboxars urfader naturligtvis, Leffe Boork som fortfarande bär Bosch, AEG och Cylinda-märken på axelklaffarna, men en stor kontrast till Ulf Taavolas mångåriga strategi av att bygga självförtroende och tillit hos spelarna på lång sikt.
Frågan är, fungerar det bättre än att köra på Taavolas filosofi, jämfört med om spelarna vet att en dålig match innebär bänknötning, att man hela tiden måste prestera sitt yttersta för att få spela.
Personligen tycker jag det är lite svårt att säga, men vad jag kan säga är att det är viktigt att man, om man ska ha bänkningsfilosofin som röd tråd i verksamheten, verkligen ser till att alla spelare lyder under samma lagar.
Så agerade Slavomir Lener. Utan pardon. Den som inte var het just nu bänkades. Även om man hette Bartecko eller Renberg. Var man het fick man spela. Även om man hette Magnus Isaksson eller Mikael Lidhammar.
Så har inte Rograrna agerat hittills. Utan man har tagit lätta ”svåra” beslut, det vill säga att man har i huvudsak bänkat spelarna i enlighet med lönelistan, vilket innebär att det i 95% av fallen, (förutom Obsutaffären), har varit en egen junior som suttit på bänken.
Ända fram till igår. Då bänkades alltså två dyra finnar. Kerman och Tarvainen. In kom Isaksson/Lidhammar. Och laget fick en kick.
Bra för lagmoralen att visa att man vågar bänka ”stjärnor”, alltså ?
Man visar att alla är lika inför Rograrna, oavsett månadslön ?
Just nu verkar det fungera.
Det är också viktigt att vara väldigt tydlig med varför man blir bänkad. Orsakerna måste vara de rätta, sådant som stärker laget.
Och det är inte så att Kerman och Tarvainen inte skulle kunna avvaras. Tvärtom.
Med Luleås kärva budget är det en katastrof att ha två sådana spelare i truppen, tillsammans med Niinimäki (och Larose hittills). Det är precis sådana värvningar man inte får göra.
Sådärja, nu har en del optimism återvänt. Luleå Hockey har återigen visat att man reser sig, och att man kan och vill spela bra hockey. Nu gäller det att spinna vidare på detta tema, för coacher och spelare.
Jag måste säga att NSD:s förslag om att Huczkowski som nu lanserar Jesse Niinimäki för fullt i Europa, istället erbjuder en paketlösning, en komplett finnkedja, spelgeniet Niinimäki som center och målskyttarna Kerman och Tarvainen på kanterna, allt i en perfekt skön kombination, till den som vill få det lilla extra till laget.
Någonting betyder det att moralen och inställningen helt plötsligt var på plats igen, när dessa båda finnar bänkades.
Och jag tror svaret är enkelt. Luleå Hockey är viktigare för Magnus Isaksson och Mikael Lidhammar, än vad det är för Kerman/Tarvainen.
Är fortfarande tvungen att småle när jag tänker på Gnutt-kedjans insats igår. Härligt.
Unga Hungriga Gnuttar är betydligt bättre än Gamla Mätta Finnar.
Rograrna kan ju omöjligt ändra på dagens uppställning till nästa match, även om risken är stor att man får stryk på torsdag borta mot Frölunda. Om Frölunda kan ladda om från matcherna mot HV vill säga. Och beroende på hur stor Luleås revanchlusta är efter 1-7 förnedringen hemma senast.
Men ska man hårddra det spelare för spelare skulle man naturligtvis ändra i fjärdefemman, Lindqvist som center mellan Lidhammar/Kerman, och Burra på bänken. Ytterligare ett svårt beslut för Rograrna i så fall, om det var svårt att bänka Tarvainen, hur svårt är det inte då att bänka kaptenen.
Intressant att se att Mats Wennerholm som innan säsongen tippade Luleå som sjua tror på detta fortfarande. Och…ja inte är det väl helt otroligt att Djurgården blir det lag som tillslut viker ned sig under vintern? Det är i alla fall mest sannolikt, om man ska titta på lagen högre upp i tabellen.
Ännu en typisk Färjestadshistoria har ägt rum. Av någon anledning verkar det som att när ett rykte sprids ut under pågående säsong eller slutspel om att en spelare eller tränare ska gå till Färjestad nästa säsong, så får det en otroligt negativ påverkan på det lag som spelaren/tränaren ska gå från. Mina värsta minnen inom området är när man får reda på att Hento sviker, under brinnande slutspel. Nr 2 i ordningen är när Ledin gör en liknande grej. Nu drabbas alltså Skellefteå. Oavsett vad man säger så har det en stor påverkan.
Borde man inte förbjuda värvningsarbete under pågående säsong ?
YES !!!
ÄNTLIGEN !!!
Kändes redan från början att det var ett ”nytt” Luleå som började matchen. Fart, fläkt, vilja och ambition syntes i de för dagen orange hemmatröjorna. Etta i närkamperna, och nästan lite optimistiskt spel. Håglösheten var som bortblåst !
Och det var en match i stort sett utan svackor. Den enda riktiga minikrisen, när man trodde att jaha, nu blir allt som vanligt igen, var precis i slutet på andra perioden då försvarsspelet kollapsade under några minuter. Men det rätade upp sig rätt snabbt i början på tredje.
Och man lyckades alltså besegra detta bortastarka Djurgården och ta 3 poäng !!! För övrigt första hemmasegern på över en månad…
Matchens gigant Jaroslav Obsut. Han symboliserade på något sätt Luleå Hockey ikväll. Kämpade slet, forecheckade (!?), tacklade, åkte skridskor som man inte sett på hela säsongen, och gjorde dessutom någon rejäl tavla i egen zon. Men en kväll som denna klarade sig Obsut och Luleå Hockey undan med några tavlor, eftersom man gjorde 5 mål själva !
I övrigt var Johan ”Dennis” Ejdepalm grym. (Läs förklaringen till Dennis i kommentarerna) Plus 3 i +/- statistiken. Janne Sandström spelade 30:46 minuter igen. Återigen, hur länge håller han för det ? Robin Olsson känns bra, men han var på sina 7:45 minuters speltid inne på båda Djurgårdens mål.
Martin Chabada trivs som forward, 2 härliga mål ikväll, Harju trivs som center, lite tveksam fortfarande men på gång.
Miettinen bra som vanligt, och såg ni ? Bartecko ! Det börjar rycka i benen på honom igen. Nu ser man att gnistan är på väg att skapa en eld igen, även om det bara precis började glöda ikväll.
Kedjan med Omark-Isaksson-Lindgren som väntat rolig att se, inget tänder publiken såsom när det kommer in tre småttingar och börjar trampa runt med motståndarna. Spontant tycker jag att de utifrån sina förutsättningar gjorde den bästa matchen som kedja ikväll. Där måste man dock jobba en hel del med spelet i egen zon, som väldigt lätt blir för vekt.
Anders Burström är obegripligt dålig, vilket i hög grad försvårade för Lidhammar och Lindqvist att prestera något konstruktivt ikväll. Men de kommer igen ! Anders Burström gick ner sig i samband med att han blev pappa. Har han tappat lite fokus på vad som är viktigt månne ?
Avslutningsvis, mina damer och herrar. Nu är Luleå på slutspelsplats igen. Där de definitivt hör hemma, om de fortsätter att spela med den här attityden. Mora skuggar 1 poäng bakom, Brynäs och Skellefteå 2 poäng bakom, och nu är Södertälje sist, 3 poäng bakom.
Känns rätt bra just nu…även om det inte finns något utrymme för misstag inom den närmaste framtiden. Heller.
Först var det Pelle Bäckman som på ett mycket underhållande sätt i gårdagens Hockeykväll diskuterade domslut med domarna i spelargången. Och motståndarspelarnas agerande. Och var allmänt känslosam, lämnade presskonferensen mm efter att Frölunda åkt på ytterligare en förlust mot HV71.
På ett möjligen lite mer nyanserat sätt angriper SSK:s spelare och tränare Leif Strömberg domardebutanten Björn Larsson efter ett bortdömt mål, och kanske förlorade poäng i matchen mot Linköping.
Visst är det härligt ! Jag älskar detta ! Ingen, ingen ska någonsin komma och säga att det är serielunk, 55 omgångar när man sitter och gäspar på läktarna, i omklädningsrummen och i spelarbåsen.
Jag har tidigare skrivit att man ska sluta fokusera på domarna, men när det gäller såhär mycket i varje match är det ju omöjligt att inte få häva ur sig ett och annat.
Att inte fokusera är ju inte detsamma som att inte visa känslor om man känner sig förfördelad !!!
HÄRLIGT !
PS. Kul att se att Sundsvall Dragons gör en Belfour inom basketen !!! Hoppas att Scottie Pippen kommer upp och spelar någon match mot Plannja. Jag älskar sådana här initiativ ! Kanske skulle Luleå värva Mark Messier för att öka publiksnittet lite ? DS.
Såhär ser kvällens laguppställning mot Djurgården ut.
Målvakt: Gusten Törnqvist (Mattias Modig).
Finns ingen tvekan om valet av målvakt, Modig har tyvärr fått en rejäl backlash i år, och går ju inte att ha mellan stolparna i elitserien just nu. Hoppas att Gusten inte blir skadad...
Förstafemman: Jaroslav Obsut, Robin Olsson – Cory Larose, Lubos Bartecko, Tommi Miettinen.
Man sätter återigen ihop de båda spelarna i Luleå Hockey som vill ha mest puck i samma kedja. Hoppas att Lubos hakar på Tommi nu, börjar köra lite och skapa ytor, så kanske Larose kan få de lägen han behöver för att lyckas peta in något mål igen. Efter sin karriärs längsta måltorka.
Andrafemman: Johan Ejdepalm, Jan Sandström – Johan Harju, Martin Chabada, Mats Lavander.
Intressant kedja där Chabada får ta stort ansvar för speluppbyggnaden. Hoppas höften håller. Harju måste hitta tillbaka till sitt sorglösa, kreativa spel från början på säsongen.
Tredjefemman: Mikko Pukka, Pekka Saravo – Linus Omark, Magnus Isaksson, Viktor Lindgren.
Härlig, fartfylld kedja som jag tror kan vara mycket jobbiga för DIF att möta tack vare att de åker, åker, åker skridsko !!! Eller hur ! Mycket speltid på dessa, dra upp tempot och trötta ut DIF:arna.
Fjärdekedjan: Robin Lindqvist, Anders Burström, Mikael Lidhammar.
Hoppas att dessa pojkar nu visar att de vill något, in och smäll på, kämpa, var så jobbiga det bara går. Elaka tungor säger att Robin Lindqvist nått sitt max, att han är en för enkel rollspelare som bara klarar att spela försvarsspel. Att resten av hans kvaliteter bara duger i allsvenskan…hoppas att han kan börja bevisa motsatsen.
Extraforward: Kalle Kerman.
Kerman är kanske inte den spelare jag skulle satt som 13:e forward. Men någon måste ju vara det, och för omväxlings skull är det inte någon av de egna produkterna.
Att Tarvainen petas känns naturligt, det är nog dags att börja se sig om efter en annan klubb som eventuellt skulle vilja ha honom. Skulle vara lättare att bli av med än Niinimäki eftersom han i alla fall försöker…