- – - Bloggen om hockey ! – - -
Vilket fiasko. Krisen är här.
När Gusten stötte ut den sakta framglidande och lättplockade flipperpucken, (som Teemu Laine lade mot mål för att eventuellt få en blockering), rakt i gapet på Simon Önerud som lätt kunde lägga den i tom kasse till 1-1 kände jag mig ungefär som juornalisten som i den klassiska inspelningen står och bevittnar JAS-kraschen…ni vet -H..-..te, H..-..te osv…
Varför ?
Jo, därför att när Luleå äntligen mötte ett lag med lika sargat självförtroende som dem själva, (HV hade 4 raka förluster), började bra, fick 1-0 tidigt och hade en massiv press i anfallszon och var på väg att döda matchen….vad händer ?
Jo, då gör Gusten sin första jättetavla för säsongen.
Precis vid fel tillfälle.
Det är som att det inte är meningen.
(Att Aftonbladet/TT dessutom väljer att kalla eländet för en snygg framspelning är ju lika skrattretande dåligt. Snacka om allsvensk nivå på många händer…Har de skickat upp B-laget till COOP eller är det Linda Rosing som lämnat uppgifterna ?)
Att HV dessutom får ett gratismål till strax efteråt när Pierre Johnsson styr in ett enkelt inlägg från sidan med sin egen skridsko rakt upp i krysset förstod man att det var över.
Att Lärking dessutom dödade matchen med sin på sitt sätt horribelt feldömda straff som Vuotilainen förtjänstfullt förvaltade fram till 1-3 i andra perioden var liksom bara den sista smörjningen…
Det är som att Luleå inte kan vinna.
Eller rättare sagt, motståndarna kan inte undvika att vinna mot Luleå. Hur dåligt de än spelar, så lyckas Luleå underprestera ännu mer. Om inte utespelarna gör det så gör målvakten det, och tvärtom.
HV71 var riktigt bleka ikväll, gjorde inte ett enda ”riktigt” mål, men likafullt vann dom.
Jan Sandström är just nu förmodligen elitseriens mest överskattade spelare, och bär ett stort, stort ansvar när det gäller Luleås misslyckanden i inledningen av säsongen. Anders Grönlund hade gjort mer nytta för laget än Sandström hittills.
Spelsystemet är en ren katastrof. Tränarna är rena katastroferna.
Men vi har det lag vi har, och om spelarna skulle kört på och kämpat lika vilt som de började matchen hade det aldrig varit något snack om saken. Men att regelbundet kämpa vilt för att vinna orkar ju ingen, man måste ju bygga alltihopa på ett FUNGERANDE spelsystem.
Nu verkar Rograrna till och med ha lyckats göra om Kristofer Berglund från en blivande NHL-spelare till en ny Johan Fransson i Luleåversion.
I detta prekära läge med en seger på 5 matcher behöver Luleå ha in en vinnare i båset. Någon som kan höja spelarna både individuellt och som lag.
Roger Kyrö är och har alltid varit en förlorare som tränare, och han måste bytas ut. Framförallt unga spelare utvecklas inte i en positiv riktning under hans ”ledarskap”, med onda blickar, bänkningar, och för hårt matchande av trötta stjärnor mm.
Rograrna pratar om samma sak som man ska förbättra för att kunna vinna matcher. Efter och inför varje match. Samma visa. Problemet är att inget har hänt. Inget händer. Det lät precis likadant från dem vid den här tiden förra året.
Någon måste ingjuta mod i truppen, få spelarna att våga jobba färdigt i situationerna, hitta uppspelen, fullfölja avsluten, jobba hela vägen…
Nu.
Rograrna är inte rätt män för den uppgiften. Nu vet vi alla det, även de som tvivlat tidigare.